Har ni någonsin känt en sak och kommer ihåg att ni känt precis denna känslan när ni var små?
Och då pratar vi inte om härliga saker utan saker som gör ont inuti...

Kan det vara så att saker man varit med om som liten inte blivit lagade utan bara ihop tejpade med kasst tejp som kan gå i sönder när som helst?

Har alltid trott att det ska bli lättare när man blir äldre. Tycker snarare att det blir svårare.
Eller är det bara jag och mina förbannade tankar som gör det svårt?

Ska nog hoppa i sängen och hoppas på att jag fungerar som jag brukar för då kommer jag vara som vanligt imorgon...