levinsson

Flyttade tillbaka till HBG igår och jag kan säga att säga hej då till M är det värsta jag varit med om i mitt liv.
Det gjorde bokstavligen ont i kroppen.
I bröstet, i huvudet, i hjärtat.
Jag säger bara fy fan!!!

Men nu är jag i Skåne som sagt och har packat in mig i min lägenhet.
Har inte hunnit komma iordning och jag håller på att bli galen. Hatar att bo i en röra. Dock har jag sovit hos Malan i natt. Vill inte vara själv.
Men har sovit dåligt. Jag har varit så trött men har inte kunnat sova. Vaknat hela tiden.
Bara det blir bättre med tiden. Gärna så fort som möjligt!!!

Så här på kvällen bjuder på denna här:

Idag fick jag lite mer praktiskt gjort.
Har nu fixat säng och soffa till min lägenhet.
Vad härligt!!

Soffan kan jag hämta på söndag och sängen blir levererad hem till mig den 7 mars.
Så allt går som planerat på den fronten.

Men insidan av mig gör bara ont...

Bullshit kan jag säga.
Om jag hade fått välja just nu så hade jag inte velat känna något alls.
Kommer säkert ändras men just nu är det så det känns.

Och jag är rädd för att Malan har rätt... jag ska bearbeta detta en gång till...
Vill inte, orkar inte...

Allt gick bra på jobb idag, satte mig i bilen och pang... en enda tanke dyker upp och tårarna rinner.
Hela vägen hem var det så...
Orkar inte...

... Hur känns det att flytta hem till Skåne?

Allt är så blandat...

Ska bli skönt att komma hem till mina bästa och sötaste vänner och familj.
Ha närhet till allt.

Men om mindre än en vecka ska jag göra något av det svåraste i mitt liv.
Jag ska säga hej då till alla mina underbara arbetskamrater, Nina, P.O och Chippen. Marjatta.
Och det svåraste av dem alla.... M!
Tårarna rinner bara jag tänker på det och hjärtat värker...

Snälla ge mig styrka...

Ja, det kan man nog säga.
Men just nu struntar jag i vilket. Är trött på lögner som blivit sagda på grund av någons dåliga samvete.
Var ärlig, är det verkligen så himla svårt?

Är så trött att jag knappt vet vad jag heter men ändå sitter jag med datorn i knäet och gör allt för att hålla tankarna borta.

Varför ska det vara så svårt att inte tänka? Folk gör det ju hela tiden.
Och varför ska tankarna alltid komma när jag ska sova?
Undrar om det finns någon med samma problem?

Alla säger att jag tänker för mycket men hur slutar man?
Kan någon berätta det så är ni välkomna att berätta... helst så fort som möjligt!

Så länge jag kan minnas så har mitt huvud velat en sak medans mitt hjärta en annan.
Borde inte dem två samarbeta mer?

Har kommit till en punkt nu där hjärnan säger:
- För helvete, ryck upp dig nu. Du mår inte dåligt. Sluta larva dig, det finns dem som varit med om värre saker än så här.

Medans hjärtat säger:
- Fan vad ont det gör. Kommer det någonsin att sluta göra ont?

Blir trött på mig själv. Det finns alltid två tankar om samma sak men de är ofta inte lika varandra. De är mer på varsin sida.

Borde nog gå och prata med någon...

Försöker tänka positivt och praktiskt.
*Hur kul det ska bli att få vara nära och kära. Bara kunna åka över och ta en fika när man känner för det.
*Närheten till allt. Slippa åka en mil för handla.
*Hur fin min lägenhet ska bli.
*Att jag fått mitt drömjobb som det ser ut just nu
*Att jag kan åka till Peter Beier och köpa choklad

Men det kan inte helt ta bort känslan av tomhet efter just honom...

Jobbat på hela dagen.
Dock haft lite motgångar. Både den vanliga skrivaren och etikettskrivaren började bråka med mig så jag fick inte gjort lika mycket som jag ville.
Teknik är bra så länge det fungerar heter det ju.

Kom hem och var så trött men var ju tvungen att laga lite mat för att få matlåda till imorgon. Så det blev makaroner och korv. Snabbt, lätt och gott. Precis vad jag behövde.

Och till dagens händelse:
Kom hem, gick på toa. Tittar fram och lite till vänster står tvättmaskinen och vad tittar fram under den?
Jo, en mus!
Blev lite chockad först... vi satt där helt stilla båda två sen började jag asgarva och då kröp den tillbaka in under tvättmaskinen.
Det ni... är inte saker som händer varje dag...

Kan säga att jag saknat min dator.
Hemska tanke egentligen men den har varit min portal till Skåneland ibland.
Men nu är det tillbaka i alla fall och det mesta har fallt på bitar i mitt liv.
I alla fall det praktiska.

Fick ju lägenheten i HBG och på andra sidan gatan bor ju Malan!! =)
Och en massa andra vänner!
Sen fick jag jobbet i Malmö.
Så skönt. Som Malans arbetskamrat sa, att allt gått so smidigt inför flytten tillbaka till HBG så var det nog inte meningen att jag skulle stanna kvar här.

På det känslomässiga planet så har det väl blivit lite bättre men det kommer fortfarande dagar då allt känns förjävligt och bara att andas är jobbigt.
Det har funnits dagar då jag verkligen känt att jag inte kan stanna kvar här.
Men nu är det ju mindre än 2 veckor kvar...

Take a walk outside your mind
Tell me how it feels to be
The one who turns the knife inside of me

Tänker inte så mycket när man packar, skönt måste jag säga.
Men råkade hitta lappar som M skrivit och det var som att få ett slag i magen. Ska försöka att hitta alla saker som påminner om honom, lägga i en låda och gömma den.

Det låter kanske lite dramatiskt men det känns som om jag måste bygga upp mitt liv igen. Allt har ju rasat samman och nu får jag ta det bit för bit.
Det som också känns är att självförtroendet har fått sig en rejäl törn. Men hur fan bygger man upp sitt självförtroende? Känner mig så otroligt misslyckad, värdelös och ful.

Jobbade på som satan idag och dagen gick hur fort som helst.
Vill inte gå hem när klockan var 17.
Av många anledningar skulle jag tro...
-För att jag trivs så bra på jobbet
-Vill inte sitta här hemma helt själv för det är då alla tankar kommer och även tårarna
-Måste packa, önskar att mina vänner var här och hjälpte mig

Nåja, hemma är jag nu och gråtit och tänkt har jag gjort men även packat.
Det blev mest en massa prylar i köket. Får ta varje skåp i tur och ordning.

Tvättar gör jag också, får ju passa på nu när jag har en tvättmaskin som jag kan använda när som.

Borde äta men har inget kul hemma alls. Trist. Orkar ju inte köra in till stan för att handla nåt.
Kommer vara en fördel när man flyttar till HBG, Konsum ligger runt hörnet - 2min bort.

Ska väl fortsätta packa lite till för att sedan ta en macka och försöka sov sen eftersom det är jobb imorgon med sen mer packning på kvällen.

Plus grader och regn vaknade jag till idag.
Men för min del gör det inget, snön försvinner ju.

Jobbat på Erikslund idag. Har gått bra och det har blivit en del skojande.
De på jobb sa att jag varit gladare och skrattat lite mer än vad jag gjort på månader.
Kan de vara för att jag ser lite ljusare på tillvaron. Försöker se det som är bra i det hela eller har jag bara tröttnat på att vara ledsen och gråta jämt och ständigt?

I vilket fall som helst så var det skönt att skratta lite idag.

Tänkte även låta er för lyssna på en riktigt bra låt...

Har ju som sagt börjat jobba på lager nu i feb och jag måste säga att jag verkligen trivs bra med det.
Alltså... riktigt jävla bra.

Idag är en av de bättre dagarna för mig och det känns skönt. Kanske har det hunnit smälta in lite men jag vet att när det väl blir dags att åka så kommer det göra ont. Så fruktansvärt ont!!
Varför ska en sån här sak göra ont?
Man brukar ju undvika saker som gör ont.
Man lägger inte sin hand på en varm platta.
Man hoppar inte ner från hus.
Man skär sig inte på knivar.
Dessa saker gör man ju inte av fri vilja för att man vet att det gör ont och gör det ont kan det vara farligt.
Så varför ska detta göra så in i helvetes ont då??????